Ink and Superheroes

Hängde med Jessica igår när hon skulle gadda sig (riktigt fint blev det, duktig kille), sedan åt vi kebab och gick på bio. Kvällens film blev Kick- Ass 2. Jessica skrev till mig för någon dag sedan att hon hade hittat den på dvdrip, så vi var tvungna att skynda oss på bio så inte någon av oss skulle frestas att ladda ned den.
Varnar för eventuella spoilers!
Saknade alla grymma scener ur ettan med Hit Girl och Big Daddy som det ultimata teamet. Tvåan hade inte samma typ av edge. Dock fanns det en del riktigt fina ögonblick som tog mig tillbaka till känslan i första filmen. Ett exempel är när Mother Russia brutalt mördar tio poliser så där i förbifarten.
(Jag vet inte, det kanske är något fel på en när man ser detta som ett fint ögonblick?)
Filmen var bra, inte som ettan naturligtvis, men ungefär vad jag hade förväntat mig av den. Tyvärr tappar jag lite intresse när superhjältar blir "mainstream" och var och varannan människa man möter på gatan är maskerad. Dessutom hamnar ju alla superhjältar så småningom i dilemmat "att vara eller icke vara" och det var väl lite av filmens tema. Kan inte alla hjältar bara komma överens om att sluta tvivla och bara äga skiten ur alla bovar? Vi vet väl vid det här laget att man inte bara slutar? Du har väl läst serier Kick- Ass? Det är ditt jävla öde och du kan inte undkomma det, du gör det bara värre.
Så, ett råd till alla superhjältar där ute: Har man gett sig in i leken får man leken tåla.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0