Som om det vore vardag

Youtube- kväll med jävligt lyckad wok på tallriken.
Planen var att jag skulle se någon film eller spela något, inte fastna och slökolla videor där andra människor gör saker som jag vill göra.
Men förgäves. One does not simply titta på en video.
 Så hela min fredag blev en vanlig rutinkväll.
Rutinen ser ut något som följande: Smosh + Smosh 2nd Channel, Smosh Games, TheFineBros, RayWilliamJohnson, nigahiga, JennaMarbles, Sohinki, Lasercorn, The Jovenshire, PewDiePie, Clevver Games, ShaneDawsonTV, The Warp Zone, freddiew / BrandonJLa, WatchUsLiveAndStuff.
 
Underbara älskade Youtubers.

Tystnaden som uppstår..

.. när min fina Tessan åker hem.
Fick en dag extra hemma i Ludvika när Tessan erbjöd sig att skjutsa hem mig.
 
Dopet var jättefint! Jag lyssnade inte så värst mycket på vad prästen hade att säga utan kom i stället på mig själv med att sitta och göra roliga miner och le åt Gabriel. Jag har världens finaste systerson alltså. Det är galet hur stolt man kan vara över något som man inte ens har fixat fram själv.
Efter att ha varit bara ett par dagar i Ludvika hann jag träffa nästan alla jag ville träffa, Jossan hann jag bara hälsa på och kramas med dock. Det får vi fan väga upp nästa gång.
 
Tessan stannade två dagar i Linköping så hon fick en guidad tur genom campus. Resten av tiden spenderade vi i mysställning framför tv:n. Vi lyckades beta av Robin Hood, Immortals, Life of Pi, Batman- Under the Hood, De tre Musketörerna och The Usual Suspects med rom och cola i porslinsmuggar. Vi hann även med några missions ur Modern Warfare 2 och Army of Two.
Fyfan. Det fina med Tessan är allt är kul. Hon lyckas alltid hitta något att skratta åt. Mitt i Robin Hood började Tessan asgarva och jag var tvungen att spola tillbaka och pausa filmen.

Well, varsågod Vintergatan

Spelade precis klart Mass Effect 3 och nu sitter jag här och tjurar. Jag tänkte förklara precis vad som gör mig tjurig, men jag inser att det nog är lite svårt att förstå allt om man inte har spelat själv, och har man spelat själv så behöver jag nog inte förklara. Varnar för spoilers ändå, så folk inte blir ledsna i ögat.
Kan ju säga bara att efter att ha lagt ned 65 timmar (+ lika många i ettan och ännu fler i tvåan) så känner man sig ganska tom efter detta skitslut.
Jag var beredd på slutet eftersom att jag spoilat för mig själv långt innan. Jag var dock inte beredd på att man i princip skulle vara tvungen att köra multiplayer för att få det där "ultimata slutet", - utan multiplayer gäller det att sitta med en jävla guide bredvid sig medan man spelar för att inte göra ett enda fel val någonstans, och vem fan vill göra det?
 
Det värsta var nog ändå när jag stod inför valet i slutet. Galaxens framtid ska bestämmas, vilka ska offras för att andra ska få leva? När jag hade funderat fram och tillbaka i en kvart och slutligen bestämt mig råkade jag helt enkelt göra fel och valde det slut som jag allra minst ville ha. Skrattgråt.
 
Nej fyfan. Nu ska jag städa och tvätta lite för imorgon (idag) bär det av uppåt. Min fina systerson ska döpas, så det vore ju sjysst om man kunde dyka upp i rena kläder.

Ink and Superheroes

Hängde med Jessica igår när hon skulle gadda sig (riktigt fint blev det, duktig kille), sedan åt vi kebab och gick på bio. Kvällens film blev Kick- Ass 2. Jessica skrev till mig för någon dag sedan att hon hade hittat den på dvdrip, så vi var tvungna att skynda oss på bio så inte någon av oss skulle frestas att ladda ned den.
Varnar för eventuella spoilers!
Saknade alla grymma scener ur ettan med Hit Girl och Big Daddy som det ultimata teamet. Tvåan hade inte samma typ av edge. Dock fanns det en del riktigt fina ögonblick som tog mig tillbaka till känslan i första filmen. Ett exempel är när Mother Russia brutalt mördar tio poliser så där i förbifarten.
(Jag vet inte, det kanske är något fel på en när man ser detta som ett fint ögonblick?)
Filmen var bra, inte som ettan naturligtvis, men ungefär vad jag hade förväntat mig av den. Tyvärr tappar jag lite intresse när superhjältar blir "mainstream" och var och varannan människa man möter på gatan är maskerad. Dessutom hamnar ju alla superhjältar så småningom i dilemmat "att vara eller icke vara" och det var väl lite av filmens tema. Kan inte alla hjältar bara komma överens om att sluta tvivla och bara äga skiten ur alla bovar? Vi vet väl vid det här laget att man inte bara slutar? Du har väl läst serier Kick- Ass? Det är ditt jävla öde och du kan inte undkomma det, du gör det bara värre.
Så, ett råd till alla superhjältar där ute: Har man gett sig in i leken får man leken tåla.
RSS 2.0